Nu är det den tid på året då en del kyrkokörer börjar öva på Improperierna, och vi vädjar än en gång att församlingarna ska avstå från detta inslag i långfredagsliturgin.
Improperierna (förebråelserna) är en växelsång med rötter i 800-talet. Den innehåller Kristi tänkta förebråelser mot folket för att det belönat hans välgärningar med lidande, och eftersom den anspelar på händelser i GT blir effekten att det är det judiska folket som kollektivt anklagas för att ha dödat Jesus.
När de framförs idag är det naturligtvis inte med antijudisk avsikt. Tanken är att det är församlingen som sitter på de anklagades bänk. Men när det som sägs anspelar på det judiska folkets historia: ”Jag förde dig upp ur Egyptens land – du har rest korset åt din frälsare” så är det judarna som blir symbolen för människans ”bortvändhet från Gud”.
Improperierna hör hemma i en gammal tradition av att utpeka judarna som gudsmördare. Under en lång tid av kyrkans historia var fastan och påsken en tid då hatet mot judar uttrycktes särskilt starkt. I synnerhet Långfredagen var en fasans dag för judarna, då de kristna församlingarna uppeldade av antijudiska predikningar gick ut för att hämnas Jesu död på judarna. I våra kyrkor finns många antijudiska bilder som hör till denna tradition, till exempel ”judesuggan” i Uppsala Domkyrka (bilden ovan).
Palestrinas tonsättning är underbart vacker – men med tanke på dess historia är det kanske en uppoffring vi bör göra som en del av vår kollektiva botgöring i fastan att avstå från denna skönhetsupplevelse. I den nya kyrkohandbok som tas i bruk på Pingstdagen finns de inte med, och i många församlingar är Improperierna redan borta från långfredagsgudstjänsten. Vi lever i en tid av ökande antisemitism, och det är en plikt att avhålla sig från allt som på minsta sätt kan göda den med negativa stereotyper av judar.
Helene Egnell